Screwthebox -

2 dagar i Dublin

Förra veckan var jag ju i Dublin för tredje gången i mitt liv. Jag måste säga att staden blir lite tråkigare för varje gång, även om jag fullkomligt älskar landet. Det är märkligt också att jag egentligen bara spenderat totalt 1½ vecka i staden, men ändå känner jag till den så bra att jag vet vart allt som är värt att se ligger, och exakt hur jag tar mig dit.

Hursomhelst, en snabb genomgång. Vi åkte dit. Det regnade. Vi turistade. Vi drack öl och lyssnade till livemusik. Det slutade regna. Vi turistade lite till. Vi åkte hem.

2012-05-07 @ 16:47:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Where the grass is green and the leprechauns dance

Har bokat en tvådagars resa till Dublin! Blir tredje gången sen 2009 och andra gången på ett år som jag åker till min favoritstad. Billigt är det också, 55 pund för flyg t/r + hostel (eget rum och badrum) + frukost. Åker dit med Lollo och hennes pojkvän + en killkompis här, det kommer bli awesome! Första till andra maj åker vi, hoppas Dublin kan erbjuda lite sol då istället för sitt vanliga regnande...

Det känns ju lite ment to be att åka dit när jag och Lollo har träffat tre irländare här på tre dagar.

2012-04-24 @ 16:53:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagen som Gud glömde

Är nu hemkommen och utvilad från resan till das Deutsche Bundesrepublik. Det visade sig att jag inte alls skojade när jag sa att resan skulle vara lärorik, har fått med mig kunskaper som jag tror kan vara till stor nytta.

För er som inte orkar läsa den längre versionen utan nöjer er med en teaser, så har ni här Daniels egna ord från resan: Har upplevt ett av dem absolut sjukaste och dygnen i hela livet under de senaste 24 timmarna.
Kort och gott innehöll det ballongbombning av minibuss, färjor, alkohol för 20.000:-, tulltjänstemän som letar efter gräs, bildäck som sprängs, bilbärgare och en massa andra saker.

Den långa versionen:

Vi packade in oss i Daniels bil och en minibuss och påbörjade resan ner. Innan vi ens kommit utanför Sverige hade vi sett det mesta, i form av Robins och Eriks rumpor genom bilfönstrena. Efter lunchen i Danmark, där vi kämpade med att förstå den grova skånskan (konstigt nog var Moa den som förstod minst), fortsatte vi cruisa längs motorvägen. Helt plötsligt flyger då två ballonger mot oss och krockar med vindrutan. Robin den jäveln.

Vi har lärt oss att Daniel är helt crazy. I och för sig visste vi det redan men varje gång vi sätter oss i en bil tycks den känslan förstärkas. Den mannen kan inte hålla sig i en och samma fil mer än 30 sekunder, och inte heller låta en dåligt accelererande minibuss göra en omkörning. Vid ett tillfälle tappade vi bort honom, varpå han några minuters senare kör ikapp oss fort som fan bakifrån, kör om oss och återigen får vi se Robins rumpa. Tydligen hade Daniel alltså kört i förväg och svängt in på närmsta avfart och vänt, enbart för att svina oss.

Här är en beskrivande bild. På motorvägen, med bilrutan nere och walkietalkien i handen.

Tillslut kom vi fram till Tyskland och vårat mål, Calles. Vi gick runt och kände att vi var i himmelriket. Packade in våra varor och begav oss hemåt, extremt mycket lugnare än på vägen ner.

Vi skrattade och skojade om att vi var så dåliga förra året som gjorde resan på 18 timmar, i och med att vi missade motorvägen. Nu låg vi 4 timmar före förra året. Tills 15 minuter innan färjan till Sverige.

Vi märkte att vår minibuss, där jag, Erik och Viktor satt, började slira lite åt höger. Vi skrek i walkietalkien till Daniel och de andra i den andra bilen.

Erik: bilen slirar!

Daniel: vaaa?

Erik: bilen slirar!!

Daniel: vad säger ni?! Driver ni igen?

Erik: BILEN SLIRAR!!!

BOOOM!

Daniel trodde tydligen att vi skojade med honom, och att det var något fel på hans bil. Han tittade bakåt i backspegeln, och får då syn på ett stort svart föremål som flyger ifrån vår bil. I mörkret tyckte han att det såg ut som att ena bildörren flygit av, alternativt att någon i bilen kastats ut.

Från vår bil var det inte lika illa, konstigt nog. Kanske var det för att jag varit med om en liknande situation några veckor tidigare, men förutom att jag för en sekund tänkte att nu kör vi i diket, så var jag lugnt och resonerade att det måste vara en punktering. Vi hade ju inte sett att det flög bildelar. Ärligt talat var jag mer rädd när Robins ballong kom flygande mot rutan är jag var just då.

Daniel svänger in på en parkeringsficka som lägligt nog dök upp framför oss, och vi försöker göra detsamma. Men vår bil går inte att bromsa. Vi missar parkeringsfickan men lyckas stanna några meter framför den, längs kanten av motorvägen. Klockan är 9 på kvällen och det har blivit mörkt. Vi sätter upp en varningstriangel och sätter igång varningsblinkers men ändå tycks flera bilister missa oss och behöver stanna mitt på motorvägen där vi står för att sedan byta fil.

I bilen låg det bara två reflexvästar, så vi andra 5 personerna var tvugna att hålla oss så långt till kanten som möjligt, för att de andra bilarna inte skulle köra på oss. Vid oss fanns en SOS-telefon, där en skitstor läskig spindel höll till. Det var nästan så att jag föredrog bilarna faktiskt.

Vi går ut ur bilarna för att se vad som hänt med däcket. Det hade exploderat, och kvar var det här:

Vår första tanke var att fan, vi kan ju inte ringa polisen eller nån, pga drycken vi hade konsumerat. Efter ett tag stannar dock en bärgningsbil för att hjälpa oss, inte att bärga bilen, utan att prata med oss och tipsa om nåt ställe som han inte gav oss numret till. Ironiskt nog hade bärningsbilen en annan bil på släpet, med texten "Alkohol-coachen, dricker du för mycket?". När vi står längs motorvägen i Danmark med ett exploderat däck för att vi köpt för mycket sprit.

Vi tänkte att vi måste byta däcket. Men reservdäcket var under bilen, och för att komma åt det var vi tvugna att lasta ut alla varor på marken vid motorvägen. Sen uppstod problemet att vi inte hade någon nyckel för att skruva bort däcket. Tillslut hittade vi en och reservdäcket lossnade. Då uppstod nästa problem: att få av det gamla däcket.

Bilen lutade och vi kunde inte få upp den tillräckligt för att byta däcket. Det var först då jag blev riktigt rädd, när vi hade hissat upp bilen så högt vi kunde med den mesigaste domkraften ni kan tänka er, och bilen plötsligt sjönk ner mot marken, samtidigt som den vinglade, som att den skulle trilla över oss.

Ytterligare ett problem uppstod: domkraften hade fastnat under bilen. Det hade nu gått 1½ timme efter att däcket exploderat, och vi insåg att vi behövde ringa efter hjälp. Vi ringde danska SOS. Efter en timme kom en dansk gubbe som inte alls kunde kommuncera med oss.

Daniel: Bilen är fortfarande på, ska jag stänga av den?

Dansken: huh?

Daniel: bilen, den är på. Ska jag stänga av den?

Dansken: huh?

Daniel: the car is still on, do you want me to turn it off?

Dansken: huh?

Daniel: The CAR, BRUM BRUM is ON!

På nåt sätt lyckades killarna hitta ett sätt att kommunicera och det var tydligen väldigt nära att vi hade behövt stanna i Danmark tills på måndag. Däcket hade rostat fast, och det gick inte att få loss. Daniel bad dansken gång på gång att han skulle försöka, och vår hjälte riskerade halvt livet genom att stoppa hela huvudet under bilen. Tillslut fick han loss däcket och kunde byta till det nya. Vi var så glada efter att ha stått och fryst ute i blåsten och regnet i över tre timmar, att både jag och Moa gav dansken en kram.

Vi kunde äntligen lasta in varorna igen och ge oss av mot båten. Självklart hade dock våran biljett gått ut med 50 minuter så vi fick betala två nya för att kunna ta båten.

Väl i Sverige blev vi stoppade i tullen. Polisen verkade dock skita fullständigt i alkoholen vi köpt, den var snarare bara i vägen för deras sökande av droger. De passade även på att söka igenom viktors kläder, och checkade ögonen.

Eftersom vi var drogfria fick vi åka iväg. Hungriga som få, eftersom att någon (Viktor) hade yttrat sig om att det var bättre att vänta tills vi kom till Sverige med att äta. Å andra sidan kunde han då inte veta att vi skulle bli stående i kylan i tre timmar.

Till Jönköping kom vi klockan 5 på morgonen, och hem och somnade gjorde jag inte förrän 7. Tre timmar senare gick jag upp för att spela in Jönköping ByDay, och kände mig riktigt drogad och skev i skallen.

Sjukaste dygnet på länge. Nu kan vi skratta åt händelsen och samtidigt vara tacksamma över att det "bara var en punktering" och inte en krock. Man får lite perspektiv på livet och börjar ifrågasätta om alkoholen var värd det.

2011-08-21 @ 21:28:27 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Semestern började bra...

På väg till Vara, innan Skottland/Irland:

2011-08-05 @ 18:01:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Edinburgh - Skottland

Första delen av veckan var jag och Kristoffer i Skottland. Alla husen där är gamla och man kände sig verkligen som en turist när man ställde sig och fotade en byggnad som man tyckte var cool, för att sen inse att det är en helt vanlig byggnad...

Skottarna har även de dubbeldäckare, och turister som vi är sprang vi direkt upp för att ta platserna längst fram. Det var sjukt läskigt, eftersom man inte såg var resten av bussen tog vägen. Flera gånger var jag helt säker på att vi skulle köra på människor eller trafikljus.

Vi upptäckte varsin egenskap: Jag kunde sniffa shopping ("Men du.. det verkar finnas tre våningar shopping här...") och Kristoffer kunde sniffa wifi på långa avstånd.

Meningen med resan till just Skottland var att jag skulle kolla in mitt framtida universitet. Men tydligen består skolan av TRE olika byggnader med ett bra avstånd mellan varandra. Och eftersom jag inte vet vad jag kommer läsa än var det helt meningslöst att söka upp alla byggnader. Det kommer bli lagom intressant när man väl kommer dit...

Här kommer bilder med kortare förklaringar:

Här är Edinburgh Castle. Det ska tydligen vara jättekänt.

Utsikt över staden

De hade inte vuxenanpassade lekplatser där..

Fin park med utsikt över Edinburgh castle

Varför går inte sånt här i Sverige!?

Vi klättrade upp för en utdöd vulkan, 215 meter över havet. Det tog ca en timma att komma upp, och jag gnällde hela vägen. Stigen bestod av helt vanliga stenar som någon för länge sen byggt en ojämn trappa av. Till slut fick Kristoffer för sig att vi skulle lämna stigen som tydligen var en omväg och istället KLÄTTRA. Jag kände mig som Gollum. Jag klagade ytterligare lite till. Kan tillägga att det var DÖvarmt och vi hade inget vatten med oss. Och jag hade jeans på mig och en väska med en jacka i. Jag är inte så bra på att klä mig efter väder...

Utsikten var i alla fall underbar, så det var värt det!

Folk hade släpat stenar för att skriva olika saker, tex vart de kom ifrån. Kristoffer skrev kuk.

Vi var inne på ett musem som heter Camera Obscura. Det visade vad man kunde göra för coolt med kameror, speglar och synvillor.

Jag hittade en spegel och ville visa upp mina muskler jag byggt upp under sommaren.

Kristoffer ville inte vara sämre.

Tydligen är det helt vanligt med en säckpipespelande faun på gatorna. När vi senare kom till Dublin utbrast vi att det skönt att slippa allt jävla oväsen på gatorna med instrumentfanskapet.

Jag mätte mig för skoluniformar. Jag är tydligen 14 år.

Vårt fina hotellrum är tydligen ett gammalt studentrum. Pollock Halls, vid Edinburgh University.

Gatan vi bodde på. Hade lite problem när vi skulle säga till busschauffören vart vi skulle. Tydligen uttalar skottarna det: Holyrooooooooooood park råååååååååååd.

Att beställa mat var också ett problem, ni förstår, skottarna pratar inte engelska. De mummlar och lägger dessutom på nån underlig dialekt. Jag gav upp försöken med ordentlig muntlig kommunikation och svarade istället "Yes" på allt i matsammanhang. Det slutade med att jag fick brunsås till mina chickennuggets på KFC. Det var inte gott.

"Åh, vad skönt, de pratar engelska här!" utbrast vi när vi kom till Dublin.

Passade på att testa planking uppe på vulkanen. En äldre indisk tant tittade väldigt surt på mig, som om jag var dum i huvudet. Jag tror att hon bara var avundsjuk på mina grymma magmuskler.

Sista kvällen var vi på en jättemysig pub, där de hade quiz night, ungerfär som på Pipes här i Jönköping. Jag och Kristoffer var med som Team Sweden och vi lyckades bara samla ihop ett fåtal poäng varje omgång. Till slut sa till och med anordnaren "and once again, we have team sweden in last place. And you guys still keep trying, thats... commendable.."

Efter frågesporten var det dags för karaoke, och Kristoffer hade vid det laget hunnit bli en aning förfriskad. Han bestämde sig för att sjunga karaoke, till Dancing Queen. Och ni vet ju hur fint han sjunger...

Men efter skönsången sjöng hela puben Happy Birthday till mig!

2011-08-04 @ 10:19:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tillbaka från Maalmoooe och halmstauuud

Ledighet är verkligen inte underskattat, och det var precis vad jag behövde just nu. Lite synd att vi avslutade helgen tidigare för att hinna hem och spela in ännu ett avsnitt av Byday.. men men, lever man för jobbet så! ;)

Vägen till Malmö skulle egentligen tagit oss ca 3 timmar. Vi åkte klockan 1 och kom fram halv 7. You do the math..

Några felläsningar av GPS:en och ett ganska (i efterhand) roligt missöde senare befann vi oss i Sveriges tredje största stad.

(Missödet var att Daniel försökte kolla GPS:en på sin Iphone, men utan att få någon bra täckning. Han la därför ifrån sig sin mobil och sen satte vi oss i bilen och körde iväg. Efter några meter hörs ett dunk, varpå Daniel inser att han lagt sin mobil på biltaket. Så vi får leta efter Iphonehelvetet i 30 minuter längs vägkanten. Lyckligtvis hittar vi den, och konstigt nog klarade den sig med enbart ett par repor på baksidan. Trots mitt hat till Apple kan jag nu ge dom lite cred. Grattis, det finns i alla fall en bra sak med Iphones.)

Min första kontakt med danska invånare i Malmö var på en liten korvkiosk. Jag hade tjatat om mjukglass hur länge som helst och vi tänkte att vi prövar lyckan på det här stället.

Daniel går in till kiosken:

Daniel: Hej, säljer ni mjukglass här?

Kioskgubben: *mummlar nåt på skånska*

Jennifer: NEHE då går vi!

Daniel: eeh..vart ska du?

Jennifer: Han sa ju att det var slut.

Daniel: nej.. han frågade om jag ville ha det i en strut.

Bra Jennifer.

Vi hann med att se turning torso, nordens största skatepark, en jättekonstig lekpark och zlatans hus. Bland annat.

Ja, och så såg vi Moona Lisa också.

Jag försökte fota turning torso, men vi stod för nära. Ja, då är det enda man kan göra att ändra vinkeln.

Vi passade på att impulshandla på ICA Maxi också, sådär fem i tio på kvällen. I Jönköpings så stängs ju bommarna när MAXI stänger för att folk inte ska sladda på parkeringen. Vi antog att samma sak skulle hända i Malmö, men Daniel tog inga risker, utan bevisade för oss att man faktiskt kan köra rätt över en gräsmatta och en trottoar för att komma ut till vägen. Sen kan man också dundra förbi polisen i 60km/h på en 40-väg med rutorna nere och I'm on a boat motherfucker dunkades ur högtalarna.

Dagen efter:

Jennifer: Där är polisen, Daniel du kan lika gärna lämna över dig själv nu

Daniel: Ja, så blir de säkert glada, nu när de letat hela natten. Sen ska de bara hitta den jäveln som körde över gräset på Ica Maxi...

Efter att ha sett typ hela Malmö så begav vi oss dagen efter till Halmstad. Det enda vi såg där var egentligen playan på tylösand, ett ascoolt dyyyyyrt hus med dyyyyra bilar, och eeh.. Ica Maxi.

Här är några random bilder.

Rons trollstav finns att köpa i en science fiction affär i Malmö. Endast 400 kronor för staven som antagligen inte ens är originalet.

En del av sagolekplatsen. Ser ut som bakterierna i verums hälsofil.

På playan på halmstad

Cool affär i malmö

Emma vid skateparken.

Killarna leker med en fontän

Robin slickar på turning torso

2011-07-25 @ 00:49:11 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

För er som inte fattade...

Mitt tidigare bittra inlägg om Turkiet var att driva lite med sanningen så att säga. Vi hade det faktiskt rätt bra:

Till sist vill jag bara tillägga att 80% av folket som pratade med mig i Turkiet trodde att jag var Turk. Egentligen är det så vart jag än åker, att jag smälter in med lokalbefolkningen. Så jag har bestämt mig för att bli internationell spion. Men säg det inte till någon.

Jag blev även kallad Jennifer Lopez (precis som i tunisien), men det är bara larvigt. Hon har ju större höfter!

2010-09-23 @ 22:21:05 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Turkiet 2010

Ca 1 ½ vecka efter hemkomsten från Alanya, Turkiet, kan jag återigen konstatera att jag aldrig tänker besöka landet igen. Värmen var skön, stranden var fin, områdena var fina. Men folket. Åh gud.

För det första var det som att jag aldrig lämnat Sverige. För på turistorter lär sig lokalbefolkningen språket som turisterna pratar, för att kunna sälja mer skit till dem.

Hotellet var nog det finaste jag varit med om! Vi hade en underbar utsikt och rummet var skiiitstort. Kolla bilderna liksom! Nej seriöst, när jag såg det ville jag åka hem.

Balkongen:

Rummet:

Det bästa var ändå den närliggande moskén som utsöndrade så vackra ljud sjuttioelva gånger om dagen...

Kristoffer lärde sig kommunicera med apor på apors vis: genom att offentligt klia sig på pungen, varpå en turk började asgarva och klia sig själv på pungen...

På stranden fanns det två intressanta tjejer, som vi döpte till Svetlana och Bambuchka. Det enda de hade på sig, varenda dag, var en stringbikini. I övrigt var de helt nakna.. Visst fanns det många som solade topless men dessa två var en kategori för sig själva. De gick på lunch en dag, och när de kom tillbaka till solstolarna tog det 5 sekunder för den ena och 11 för den andra (ja vi räknade!) innan topparna åkte av.

Fast det var kul när en alldeles för kåt och äcklig turikisk 13åring följde efter dom och stirrade.

Efter en vecka har vi konstaterat att kvinnan i mitt och Kristoffers förhållande inte är jag. Det var nämligen inte jag som shoppade för ca 1000kr... visst, det må ha varit billigt, men det spelar ingen roll när man köper skit.

Efter en vecka har vi konstaterat att ytterst få säljare ville ha oss som kunder. Kristoffer prutade sönder allt. Tillslut blev de så sura i en affär att de tog tröjan och slängde iväg den in i affären. Då gick vi.

Efter en vecka har vi konstaterat att maten där är dyrare än i Sverige, förutom på BK och Donken. Vi fick en ytterst varierad kost..

Efter två veckor har vi konstaterat att jag inte är laktosintollerant, utan blev smittad av salmonella.

Jävla turkar.

2010-09-23 @ 22:14:59 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tunisien 19/2 - 26/2 2010

'ello, här kommer en liten resedagbok från vår Tunisienresa. Mest för att det är kul för oss att minnas vad vi gjorde, men men. Känns som att jag glömt bort hälften redan..

Fredag 19/2:
Efter att ha vandrat med våra väskor genom snön satte vi oss på bussen som skulle ta oss till Stockholm. Aldrig har jag upplevt en så full buss som den. Väl på cityterminalen fick vi ta reda på vad det var för buss vi skulle ta till Arlanda, och det visade sig vara en riktig pensionärsbuss som var påväg uppåt i landet.

Vi fick sitta och vänta i typ 1 timme innan planet kunde lyfta, pga is på vingarna.. (tack sverige). Så när vi äntligen kom till tunisien var klockan typ 2 på natten eller nåt. Men ÅH vilken värme vi möttes av! Vi trodde det skulle vara regn men icke, det var typ 20 grader, mitt i natten! På transerbussen fick vi vänta i ytterligare en timme och klockan var väl typ halv 4 innan vi kom till hotellet..
Vi hade då rest i typ 16 timmar dörr till dörr.

Lördag 20/2:
Trots att vi kommit i säng rätt sent kvällen innan (eller typ samma morgon), så var vi uppe med tuppen vid typ 9 för att äta frukost. Därefter blev det självklart lite stekande vid poolen, där vi bara efter några minuter blev störda av hotellets yngre anställda aktivitetsledare som ville att vi skulle vara med på det ena och det andra. Vi tackade nej och fortsatte steka tills det blev molnigt och vi bestämde oss då för att utforsta stan.

Eftersom lunch är överskattat hittade istället en supermarket och köpte diverse snacks och satte oss på en bänk vid torget. Vi upptäckte ganska snabbt att den manliga delen av befolkningen uppträdde annorlunda än vad vi är vana vid i Sverige. Hur många svenskar skriver "spice girls" eller "shakira" efter en på gatan liksom? Eller springer efter en och säger "hej" tills man svarar...
Det tog inte lång tid innan vi blev trötta på uppmärksamheten..

Därefter tog vi en tur förbi stranden och hamnen för att se hur området såg ut, och damn det va fint!

På kvällen åt vi middag på en jättemysig restaurang som dock hade ganska konstig stil på inredningen.. det va typ masker och speglar och tyllkjolar och allt möjligt.. Men vi fick iaf gratis förrätt och efterrätt, win!

Sen sprang vi över till det lyxiga grannhotellet Vincci hotel för att ta en drink. Det visade sig att Vincci hade en egen nattklubb! Det hade förvisso vårt hotell också men eftersom det mest var pensionärer där så var den stängd nu. Hursomhelst, Vinccis klubb/bar var inte heller något att hänga i granen.. det var rätt coola möbler dock med stolar som såg ut som krukor, men det fanns typ 3 olika drinkar och den jag provade var stört äcklig. Dessutom luktade hela rummet cigarettrök eftersom det tydligen är okej att röka inomhus. Och att vädra verkade inte ha slagit dem. Men hey, efter lite dans fick man gå hem och vädra kläderna^^
Vi lyckades även träffa killarna från hotellet där också, för de går tydligen dit varje kväll. Och Sara fick sig en släng av svett på dansgolvet. And it wasn't hers..

Söndag 21/2:
Eftersom det var lite molnigt bestämde vi oss för att ta en promenad runt hamnen och kolla in matutbudet. Efter att ha dissat säkert ett tiotal killar som skrek efter oss satte vi oss på ett trevligt fik och drack jordgubbsjuice. Tyvärr satte det sig två killar bakom oss och efter att ha stirrat på oss i en kvart verkade de tro att de hade halva inne så en av dom kom fram till oss:

Kille: hello.. my friend and I was just wondering if maybe we could join you in your conversation..?
Jennifer: ..?
Kille: you speak english?
Jennifer: no..not much
Kille: where are you from?
Jennifer: småland
kille: småland? :S what language do you speak?
Ida: smålandish!
Kille: smålandish.. so you dont speak english?
Jennifer: ...no..
Kille: okay, I feel like a jerk now. Sorry to bother you

VICTORY!

Efter vår härliga lunch gick vi och köpte ett strandtennisset som dessutom hade fia med knuff och schack!. Och så hittade vi "systembolaget". Gissa om det blev en vild förfest! Fia med vinshots!

Jag är dock tveksam till om vi kom ut den kvällen..

Måndag 22/2:
Eftersom det var strålande väder blev det en tur till BITCHEN. Fan va härlig strand asså, och vattnet var förvisso ganska kallt men det hindrade oss inte från att bada! Det spelades även strandtennis, skrevs i sanden och byggdes sandslott. Riktig stekardag, naajs.

Juste, jag och sara tog en salsalektion också, där killarna som jobbade på hotellet försökte lära oss den svåra dansen. Det var seriöst bara vi två där, fast sen kom en 14årig holländsk tjej också (som senare gick på dejt med killen i baren, haha!). Vår publik växte dock och tillslut satt det typ 3 pensionärer där som apploderade^^

Efter dansen tog vi oss till Sousse, närmare bestämt Medina som är ett shoppingområde med massa turistaffärer samt några vanliga affärer med fast priser. Har man aldrig upplevt försäljare av den värsta sorten ska man inte hänga på såna platser. Det blev inte bättre av att alla andra killar också var dräggiga..
Vi han gå 3 meter från taxin innan den första dök upp. Väl inne i medina lyckades vi gå in i en smal gränd där det strömmade försäljare från alla möjliga håll skrikandes "where are you from" "sweden" "spain" "hello" osv osv. Vi vände bara och gick.

Ida lyckades med bästa dissen:

Kille: come look at my store!
Ida: No, we want to go to a real store

Vi strosade vidare längs en anna shoppinggata och det tog inte lång tid innan fler killar började följa efter oss.Riktigt obehagligt var det för dom verkade inte fatta att vi inte var intresserade. Tillslut fick Ida nog:

Ida: cant you see that we dont wanna talk to you!? Go away!

Så efter att ha ätit en riktigt god middag för typ inga pengar alls åkte vi tillbaka till hotellet där det var underhållning. En fakir uppträdde och självklart blev jag uppdragen typ 3 ggr och fick stå på honom och senare dansa inför alla -.- jag tror det var för att jag asgarvade åt en tjock kille som dansade så fläsket dallrade. Payback.
Det fanns ett tyskt par som satt och kollade på showen också. Tanten höll för öronen och gubben var knallröd i ansiktet. Tillslut kommer gubben fram till killarna som jobbar på hotellet som för tillfället skötte musiken, eller ja, satte på den typ eftersom musiken tillhörde han som uppträdde asså det ingick i hans show. Gubben börjar skälla på tyska "showen är bra men musiken är SKIT!". Sen gick dom. Haha!

Tisdag 23/2:
Ännu en stekardag på stranden. Denna dag gästades vi av en kille som inte heller verkade fatta när man inte var intresserad. Vi försökte med "vi kommer från småland" men det funkade inte. Det vi fick ur honom var iaf:
1. han ville köpa saras mobil
2. killarna vill prata med oss för att antingen komma åt våra pengar eller gifta sig så dom får visum och kan komma ifrån tunisien

efter ett tag gick han därifrån men när jag stod och spelade musik och hoppade runt på stranden kom han tillbaka och tyckte att han och jag kunde dansa och sara kunde ta kort på oss när vi gjorde det. Jag svarade "varför skulle jag vilja det?". Han fattade inte piken. Sen började även han bli jobbig:

Kille: do you want to go and drink some coffee and talk?
Jennifer: no, im on vacation with my friends.
kille: but you'd only be gone a few hours..
Jennifer: no, i want to be with my friends
kille: I have a nice appartment here in tunis, I am very happy here
Jennifer: Okay. Im glad that you are happy here. BUT I DONT WANT TO DRINK COFFEE WITH YOU, I DONT WANT TO MARRY YOU, I DONT WANT TO TALK TO YOU, SO BYE BYE.

Killen började asgarva men gick tillslut därifrån. Några meter ifrån satt 4 tjejer med slöja och filmade mig med sina mobiler. Victory.

På kvällen skulle det varit underhållning på hotellet, nämligen ett Quiz, men det blev inte av och ett svenskt par blev sjukt besvikna. Dom hade fått i sig en stor mängd alkohol och tanten fick mig att skämmas över att vara svensk. Hon satt seriöst och klagade på att det inte blev nåt quiz, för hon ville ha det. Istället för quizet blev det typ dans och bara flum istället och jag och manga som jobbar på hotellet satt och lyssnade på olika låtar, något som fick tanten att gnälla ännu mer för att vi bytte låtar hela tiden.

Sen blev det förfest i vårt hotellrum (som alltid) och därefter utgång till Vincci. Dock var det bara jag och Sara som gick ut och dansade. Vi bestämde oss för att fuldansa och starta dansgolvet, något som gick sådär.. det kom upp två andra tjejer ett tag iaf. Men innan dess var det bara massa äckliga gamla gubbar som satt längst fram vid dansgolvet och kollade på oss. Och sen får vi ju inte glömma killarna längst bak som filmade oss med sina mobiler..
Ja, jag har redan kollat youtube. Men tydligen används filmen som mjukporr eller nåt.

Onsdag 24/2:
Onsdagen började för mig med en tur till en hästranch som låg ganska nära hotellet. Där fick jag tillsammans med ett engelsk par samt två stycken från ranchen rida genom gamla gårdar ner till stranden. Verkligen helt underbar känsla att galoppera längs medelhavet! Dock var hästarna lite konstiga, den första hästen jag red var sjukt slö och sen fick jag byta med en annan tjej för att dom tyckte att jag red bättre. För den hästen var galen, den klarade inte av att ha nån annan framför sig eller bakom sig för då flippade den. Jag höll seriöst på att bli avslängd en gång.. sen blev jag sparkad på benet av en annan häst för att en åsna sprang iväg.. -.-
Han som ägde hästarna var inte den smartaste människan i världen heller, för när han skrek på arabiska att hästarna skulle springa så satte dom ju självklart av jävligt fort utan att man var beredd på det. Som om hästen red mig och inte tvärtom. Jag trodde jag skulle dö första gången.

Medan jag var och red låg Ida och Sara på stranden och bråkade med lokalbefolkningen. Tydligen var det ett gäng 15åriga pojkar som inte ville lämna dem ifred, samt den störda killen som jobbade på stranden. Det resulterade i att Sara fick ett blåmärke på benet från strandtenniset..

När vi kände att det började bli alldeles för molnigt gick vi tillbaka till hotellet. När vi satt oss vid restaurangen så började det duggregna.. följt av lite mer regn och därefter åska och blixtrar. Inte kul! Men vi trodde ju att hela veckan skulle vara så.. ovädret var över på typ 10 minuter tack och lov.

Efter det skulle jag och Sara få massage på hotellet. Tanten som tog emot bokningen var en klass för sig:

Jennifer: hello, we'd like a back massage
tant: *tittar på prislistan* back massage yes
Jennifer: yes, but can we come now or do we have to book in advance?
tant: back massage?
Jennifer: yes, can we come now..?
tant: *pekar på "back massage" på prislistan
Jennifer: yes!!, but can we come now or do we have to book in advance?!
tant: *hämtar gubben som jobbar där*
Gubbe: *kollar på prislistan* we also have the pedicure and manicure and hamam.. only 140 dinar..
Jennifer: WE ONLY WANT BACKMASSAGE! Shall we book?
gubbe: *bokar in en tid*

När vi fått vår 30 minuters ryggmassage åkte vi än en gång till medina för att göra ett nytt försök att tackla alla försäljare. Den här gången kom vi inte ens ut ur taxin innan killarna började följa efter oss...
En hel del shopping senare åkte vi hem och deltog i hotellets underhållning: karaoke.
Och "the swedish girls from sweden" ägde. Vi fick även veta att spice girls betyder "snygga tjejer", det var alltså inte popgruppen dom syftat på, vilket vi trodde. Och när man väl hörde det flera ggr på gatan från killar som verkligen stönade fram det blev man ganska irriterad.

Efter karaoken gick vi ut till vincci med killarna som jobbade på hotellet. Väldigt trevligt med lite sällskap! När man väl lärt känna dom. Vi lämnade vincci efter typ en halvtimme för att kolla in ett annat ställe, som låg mittemot vårt hotell fast på andra sidan. Dit gick vi ensamma däremot. Lokalen var asball med scener, soffor, en stor tv-skärm osv. Det såg ut som kulisser ur en film typ. I mitten av rummet fanns en liten scen. Från den scenen stack en stång upp..
Och jag som är ett fan av kårens strippstång ville såklart upp och dansa. Men det gjorde jag inte. För sen kom det två tjejer som intog scenen. Och stod där ett bra tag. De dansade INTE för att det var kul. Så det var DÄRFÖR alla soffor var riktade mot scenen. Det var en SÅN klubb. Då gick vi.

Torsdag 25/2:
Underbart väder och stekardag HELA DAGEN. Vi tog oss dessutom ett dopp i den iskalla utomhuspoolen och sprang sedan in till inomhuspoolen. niice. Vi hittade en tunisisk version av Jake gyllenhaal. Han jobbade på ett fik, och tog varje chans han fick att prata med oss. Eller vem vet, sara behövde kanske 5 nya näsdukar.

Det var tänkt att vi skulle gå ut. Men vi somnade vid 11. Helt döda allihop.

Fredag 26/2:
Hemresedag. Vi hann dock pressa lite till, och jag hann leka lite med hotellkillarna (spela pingis och gymma!).

Planet blev försenat en timme för att piloten hade glömt att han skulle jobba. Tydligen hade de hittat honom (förhoppningsvis nykter) på en marknad, där han enligt Ida fick släppa alla kameler och springa till flygplatsen. Jag trodde vi skulle dö, och sara och Ida drack vin.

End of story!

PS. en kille kom fram till oss och sa "jag vet att folk här är jobbiga, men säg inte till folk i sverige att killarna i tunisien säger hej till er hela tiden". Så nu säger jag det. För seriöst, det kom fram minst 20 killar om dan, och det var jobbigt som fan.
Killen sa dessutom "jag ville bara säga att ni har fina ögon", och då hade han bara sett oss bakifrån..

2010-03-04 @ 01:44:52 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()