My bad
För att få hem allt jag hade köpt under tiden i Edinburgh fick jag köpa två väskor till. Den blåa på bilden köpte jag själv. Den vänstra är ett bevis på att jag aldrig mer ska skicka pappa ensam för att köpa en väska...
"what the fuck"moments in Edinburgh
1. Kläder är överskattat.
På en fjortisklubb här i stan trodde vi att vi hade sett allt. Stället var rena köttmarknaden. Plötsligt får vi syn på tjejen på bilden, och våra hakor föll ner mot golvet. Eh, jag sover i mer kläder än vad hon har på krogen! Med tanke på hur hon dansade mot väggen senare antar jag att hon precis avslutat sitt nattskift, if you know what I mean...
2. När internet ligger nere
På samma fjortisklubb ser vi ett gäng killar i 18-års åldern. De ser ut som att de precis kommit från ett LAN-party, och egentligen borde gå tillbaka dit. En av dem, en kort kille med indiskt utseende dansar närmare och närmare mig. Jag förstår att han försöker verka cool inför sina kompisar, och visa att han kan dansa med en tjej, så jag vänder mig om och ger honom nöjet i typ 5 sekunder. Alla hans kompisar skrattar, och han är så nöjd. Men det räcker inte. När jag vänder ryggen mot för att dansa med mina kompisar känner jag en liten pojkkropp gnugga sig mot min bakdel. Jag vänder mig om och ser alla finniga tonårspojkar fnissa. Men inte indiern. Han blir knallröd och mimar "sorry" och masar sig tillbaka till sitt gäng, medan jag ger honom en "men lilla gubben, really?" blick och klapp på axeln.
Jag hoppas han har bättre tur i spel än på dansgolvet.
3. Fuck this, I'm gonna be a plant!
På shoppinggatan i Edinburgh.
4. Vad fan är detta!?
Jag beställde en Capricciosa i tron om att pizzor är likadana i alla länder. Det är de inte. Tydligen får man grönpeppar och svarta oliver här. Besvikelsen var ungefär lika stor som min pizza på 9 tum.
Jag beställde en Capricciosa i tron om att pizzor är likadana i alla länder. Det är de inte. Tydligen får man grönpeppar och svarta oliver här. Besvikelsen var ungefär lika stor som min pizza på 9 tum.
5. När kyrkan har humor
I Edinburgh finns det gott om kyrkor. Inom 500 meter från mitt hus har jag minst 6 stycken. Ett ställe heter Holy Corner, för att det finns 4 kyrkor där. En i varje gatuhörn. Den här skylten finns utanför en annan kyrka där jag bor.
107 dagar, goodbye Edinburgh.
Fyra månader har gått sedan jag flyttade hit. Fyra månader som har gått så otroligt fort. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag faktiskt bor i Skottland. Det mysteriska landet med monster, får och gröna kullar. Till min stora glädje upptäckte jag att landet var i stort sett precis som jag föreställt mig det. Och Edinburgh är en helt fantastisk stad, med sin historia, sin arkitektur, sin befolkning.
Vill jag åka hem? Verkligen inte.
Kommer jag åka tillbaka så fort jag kan? Definitivt.
Kan jag tänka mig att flytta hit under en längre tid? Ja. Ja, ja, ja!
Dublin!
Är nyss hemkommen från vad som skulle vara "sista kvällen med gänget" (i alla fall de skottska vännerna). Vi hade lite svårt att säga hejdå, så vi bestämde oss för att köra hemmafest på torsdag, yay! Kommer definitivt prata engelska med skottsk accent när jag kommer hem. Love it!
Aaaanywaaay, imorgon bär det av mot Dublin. Bara två dagar. Jag ska upp igen om typ 5 timmar, halv 5 på morgonen!
Ska bli kul att få se min favoritstad (en av dom iaf) igen. För lite shopping!
Äckliga gubbar
Som många andra såg även jag FC Barcelona förlora mot Chelsea i onsdags. I publiken på puben fanns det många spanjorer, och jag passade på att lyssna på vad de pratade om och träna min spanska. Jag förstod ingenting.
Det började med att Lollo hittade ett mynt på golvet, framför två spanjorer i 40-45 års åldern. Vi pratade lite smått med dem (på engelska) och vände oss sedan till våra kompisar igen. Jag borde ha anat att något var lurt när den ena berömde min engelska innan jag ens börjat prata med dom.
Efter matchen sitter jag vid ett bord med mitt kompisgäng. Plötsligt kommer en av de spanska männen fram till mig och frågar mig (på spanska) om jag dricker öl. "Ehhh...no" svarar jag. Sen säger han något mer på spanska och jag förstår ingenting. Han tar det igen på engelska. Han undrar om jag vill komma och sätta mig vid hans vänners bord, eller ta en kaffe någon gång. Jag blev helt ställd, såklart jag inte vill! Deras bord var dock väldigt nära vårt och jag har svårt för att vara elak och säga nej ibland, så jag tog med mig Lollo med hopp om att jag 1. kunde få öva min spanska och 2. "offra mig" att prata med honom i 2 minuter så att han glömde bort detta med att ta en kaffe. Så blev det inte.
Efter att ha pratat om oviktiga saker i nån minut börjar samtalet ta form:
Gubben: So.. I was asking you here because I'm wondering if you would like to drink coffee some day, or if I could get your number?
Lollo: well, I'm engaged...
Gubben: Okay, but I was asking YOU *tittar på mig*
Jennifer: Not to be rude, but... how old are you?
Gubben: I am 38 (men säkert, minst!) and you? 22?
Jennifer: 21...
Gubben: That is good
Jennifer: Good!? HOW is that GOOD!?
Gubben: you are young, inexperienced, half spanish...
Jennifer: You are older than my brother, and he's really old! (Kave, jag syftade faktiskt inte på DIG när jag sa det, även om Carlos är äldre än gubben... så var det honom jag menade ;) )
Gubben: okay, if age is a problem for you...
Jennifer: eh..YES! And I have a boyfriend!
Gubben: And is he here??
Jennifer: Goodbye!
USCH! Äcklig äcklig äcklig gubbe! Inte för att vara sån, men HUR kan han ens få tanken att tro att HAN har en chans med MIG? Han hade ju lika gärna kunnat vara min pappa. USCH.
Vi fick oss i alla fall ett gott skratt väldigt länge tack vare honom, bästa delen var ju ändå Lollo som säger att hon är förlovad och blir totaldissad. Hon trodde ju att han menade oss båda. Hahahaha.
Lite senare kommer en annan gubbe (ca 50+) fram till vårt bord. Det var en gubbe som satt vid den andra gubbens bord (utan att prata, bara stirrade på mig hela tiden). Han hade först gått fram och tillbaka vid vårt bord och tittat på oss, sen kom han fram och helt random frågade mig hur många språk jag pratar. Man bara "ja.. hur många språk vill du höra 'nej tack, försvinn!' på innan du fattar poängen?"
Han påstod sig vara fransk, så jag hänvisade honom till fransmännen vi hade vid vårt bord. Efteråt sa de att hans accent avslöjade att han inte alls var fransk. What the fuck?!
Efter det gick vi vidare till en nattklubb. Jag och Lollo går till baren för att beställa vatten, och ställer oss sedan vid ett bord. Det tar 1 minut, sen kommer en äldre man fram till oss. Denna mannen var i alla fall yngre än de första, ca 28-35 år och Irländare. Med sina två arbetskamrater från London och Australien. Dessa var i alla fall roliga och trevliga att prata med och inte ens i närheten lika äckliga och på som spanjorerna.
Slutsats: Antingen så har jag en inbyggd "grandpa-magnet" eller så är jag så ful att gubbarna tror att de har en chans. Jag vill satsa på alternativ 1.
Jag hatar fåglar
På Glasgows gator hittade jag en stor ballong. När jag tröttnat på den föreslog Stefan att vi skulle kasta den mot en stor duvflocken på marken utanför ett café. En bra idé tyckte jag, så han kastade ballongen. Två sekunder senare flög fåglarna mot oss i panik, varpå jag skriker och duckar. Folket som satt vid caféts uteservering fick sig ett gott skratt i alla fall. När fåglarna flygit i väg och vi är på väg in, bestämmer sig en fågel för att återvända. Och jag var målet.
Någon gång måste man ju få en fågel i huvudet...
McFly och Glasgow here I come!
Imorgon åker jag från Edinburgh till Glasgow för att gå på min andra McFly-konsert sen jag kom hit. Jag spontanbokade den andra, något som egentligen inte rekommenderas då priserna är sjuuukt mycket dyrare i och med att det är andrahandsbiljetter. Av någon konstig anledning fick jag dock en killkompis att följa med (som aldrig hört bandet innan). Skitsamma att jag vet exakt vilken ordning låtarna kommer, det här kommer bli minst lika awesome som förra gången. Hur kan man inte gilla dom liksom?!
Lycka för 1 pund
Nu jäklar ska jag bli nya picasso!
Därför trivs jag så bra i Edinburgh
Mäktig känsla
Förra fredagen gick tidningen som jag och min klass arbetat med i 9 veckor, till tryck. Idag fick vi distribuera den runt om i Edinburgh. 16 studenter hoppade in i en minibuss som kördes av vår lärare till centrala Edinburgh. Åh vad det kändes som en specialklass, lagom pinsamt, men riktigt roligt.
Det är så häftigt att se sina kreationer i tryck! En av rubrikerna har på något sätt korvat sig också, så det ser ju sådär ut.. tråkigt med tanke på att man ju vill visa upp sitt arbete. Och en del ändringar har gjorts efter att jag skickat in min slutgiltiga layout, dessvärre inte alltid bra ändringar. Jag har ju iaf Indesign/PDF filerna och de går ju alltid att skicka. Har fotat (urkass kvalité dock) lite olika layouts från tidningen, ni kan väl gissa vilka jag gjort! (de är 4 av de bilderna nedan)
Pinsamt.
Skulle rätta till stolen jag satt på i skolans stora datorsal. Stolen rullade iväg, och jag satte mig ner. På golvet. Försökte desperat ta mig upp och sätta mig på stolen med den fortsatte rulla iväg.
Oh the shame.
Roadtrip i östra Skottland
Var ju som sagt på Roadtrip under lördagen och söndagen, och även om rutten inte blev riktigt som på förra kartan jag la upp så var det ändå helt fantastiskt.
Så här åkte vi:
Vi började med att plocka upp vår lilla svarta Avis-bil, för att sedan bege oss mot Stirling. Efter tre månader har jag fortfarande inte riktigt vant mig vid att man kör på vänster sida, och det kändes riktigt läskigt att åka med någon som också är från ett "högerkörfältsland". Det blev knappast bättre när vår käre chaufför berättade att sist de var på Roadtrip körde han på något sätt sönder ena sidospegeln. "Jaha, då dör jag i helgen då", tänkte jag.
Vårt första stopp blev som sagt Stirling, Castle, som tydligen inte var något att se, så efter en kort frukostpaus åkte vi några kilometer till William Wallace Monument, som var lite häftigare. Kolla utsikten också!
Allmänbilningsfakta nr 1: William Wallace var en riddare som hade en väldigt viktig roll i de Skottska Wars of independence 1296 och många år framåt. (Ja, jag lärde mig det i min Scottish culture kurs...)
Efter monumentet åkte vi till Kinghorn, där man långt i fjärran kunde skåda Edinburgh. Det var bara lite vatten och egentligen inget häftigt.
Nästa stopp blev St.Andrews, en väldigt fin och mysig stad! Kan ju också ha att göra med vädret, även om det blåste och var lite kallt i början, så lyste solen och det blev snabbt bättre. Vi hann också se ett skottskt bröllop (eller nej, två, det första var uppe vid monumentet). Tydligen har männen kilt på sig under bröllop!
Efter St.Andews åkte vi till resans bästa stopp. Donnottar Castle. Så himla mäktig utsikt! Vi kom fram när slottet hade stängt, men helt ärligt så gjorde det inget. Det innebar bara att vi slapp betala för att se massa ruiner. Istället klättrade vi ner för klipporna (med lösstenar som man nästan halkade på - resans andra "Nu dör jag") och tog oss till stranden, för att sedan klättra upp för en backe fylld med kaninhål. Fy fan vad jobbigt det var. Se bilden nedan, på de mest vältränade i gruppen...
Trötta som få åkte vi de sista milen till Aberdeen. Där blev det egentligen bara en sen middag, däckande i hostel-sängarna (sunkigt värre, vi (tjejerna) delade dessutom rum med en tysk tjej som pratade i sömnen). På morgonen åt vi världens godaste frukost med pannkakor, yoghurt och frukt, och passade på att se staden i dags(morgon)ljus. Riktigt fin stad, verkligen. Alla hus var stora och ljusgrå och allt var så perfekt bara.
Efter Aberdeen åkte vi mot Balmoral Castle, där killarna släppte av oss för att själva kunna åka till ett distilleri i närheten. Man fick ju inte gå in i slottet, mer än i balsalen, men ägorna var såklart enorma och de hade jättesöta hästar som vi klappade. Länge.
Allmänbildningsfakta nr 2: Balmoral Castle är slottet där den brittiska kungafamiljen bor under sommrarna, sedan Queen Victoria köpte det 1852.
Sista riktiga stoppet blev the Hermitage utanför Dunkeld. Det är egentligen bara en skog med ett vattenfall. Men fint var det.
Sen stannade vi i Perth också, för att äta middag på en alldeles för tom thairestaurang. Men det har jag inga bilder från, vi såg ju bara restaurangen typ.
Andra roliga händelser under resan:
- Mellan Balmoral och the Hermitage såg vi två åsnor mitt i en liten stad. De blev typ rastade av någon äldre tant. Det var verkligen dagens what the fuck.
- Vi fick en bot i St.Andrews för att vi parkerat utan att betala. Okej, det var väl inte jätteroligt. Men humorn i det hela är att vi parkerade utanför polishuset.
- Jag har lärt mig tyska, men vad jag har lärt mig tänker jag inte skriva. Inte bara för att jag inte kan stava det, utan även för att det är grovt. Väldigt grovt. Om jag tänker efter har jag nog lärt mig mer tyska än engelska här... umgås man med tyskar så...
(åh vad internationell jag känner mig nu! Åker till Skottland - lär mig tyska. Skaffar skånsk pojkvän - lär mig danska. Höhö.)
Roadtrip
När detta läses har jag varit vaken läääänge. Jag gick upp omänskligt tidigt för att möta fyra vänner i stan. Sedan bar det av mot flygplatsen där vi hämtade upp vår hyrbil, för ett tvådagars äventyr i nordöstra Skottland.
Huvudmålet är Aberdeen (säg det med Skottskt uttal, Aberdiiiiiiiin, väldigt underhållande!), men vi ska även åka förvi Inverness, Fraserburgh och Pitlochry. Bland annat. Tror jag. Jag är inte riktigt säker, jag körde på taktiken att dyka upp på morgonen, sätta mig i bilen och sedan vakna upp någonstans.
Ha en bra helg!
Jag är svag
Skulle ladda på mobilen och köpa en lättare middag. Väl inne i mataffären plockar jag på mig ett 6-pack wienerbröd. Efter ett tag lägger jag tillbaka dom och tänker att jag ska vara nyttig. Så jag plockar med mig frukt, viktväktar-mackor, en baguette och tsatsiki, och ställer mig i kassan. Då ser jag det. Erbjudandet. En 500ml Ben & Jerry's för halva priset, bara 2,22 pund. Den tittar på mig och viskar "köp mig, köp mig". Och vem är jag att säga emot?
Har i alla fall lovat mig själv att inte äta den förrän jag gått till gymmet. Det var ju tre veckor sen nu...
Kontraster
För två veckor gick jag runt så här.
Förra veckan gick jag klädd så här och frös på kvällen. Shorts, strumpbyxor, jacka, halsduk MEN utan mössa!
Nu kan man gå ut så här på kvällen och frysa mindre!
På Primarks herravdelning...
Jag är sämre än en apa
Med en av kurserna jag läser får vi åka på utflykter. Sist var vi i en stad som heter Culross, och jag överdriver inte när jag säger att ingenting hände där. Och det har förmodligen aldrig hänt något där heller. Förra onsdagen åkte vi till en mysig stad som heter Dunkeld. Den påminnde om typiska grekiska byar och tack vare det bra vädret och den fina sjön var Dunkeld hur mysigt som helst. Det var så lugnt, och så fridfullt....tills två stridsflygplan dånade förbi bara några hundra meter över oss. Jag trodde på allvar att det var krig och att tyskarna anföll.
Efter några timmar i Dunkeld åkte bussen vidare till en stad som heter Aberfeldy. Mest känd för sin whiskeyproduktion. Självklart blev vi tvingade att gå någon urtråkig tur igenom ett distilleri, där provsmakning av whiskey erbjöds i slutet. Jag visste att jag skulle hata det, men jag prövade ändå. Fruktansvärt var det (väntar på en bild på min reaktion efter smakprovet). Så jag hällde i socker i dödsdrycken, hällde det till och med rakt ner i halsen, och prövade på nytt. Nä, det blev inte mycket bättre. Hade säkert blivit avrättad för whiskeyvåldtagning om någon arbetare där sett det...
Under turen fick man även testa att blanda sin egen whiskey. Fast inte på riktigt, utan på en datorskärm, som ett spel typ. Jag förstod ju inte riktigt hur man skulle göra, och fick det här resultatet:
"A monkey could do better and would probably be easier to train!".
Tack, men er whiskey smakade skit redan utan min hjälp.
Som att dricka mjölken när den är kvar i kon
Jag vet inte om det är alla skottska studenter eller bara de spån som jag råkar ha grupparbete med som är mindre intelligenta. För kursern Marketing communication tools ska vi lämna in en uppsats om en kommunikationsplan, samt förbereda en power point till en redovisning. Problemet är bara att presentationen ligger tidsmässigt före inlämningen av rapporten. Presentationen är om 3 veckor, inlämningen av uppsatsen är om typ 6 veckor, och puckona vill bara träffas i 10 minuter en gång i veckan, och sedan jobba individuellt med ett grupparbete. Och det tar inte ens lång tid att skriva klart varje del på typ 700 ord, men varje del är beroende av de andra delarna, så det går inte att dela upp det.
Jag har sagt till mig grupp flera gånger att jag inte tycker att vi ska dela upp arbetet, det är bara korkat. Och att vi ska göra klart rapporten innan vi gör presentationen som ska handla om vad vi kommit fram till i rapporten... Men ingen lyssnar på den internationella studenten, såklart. Fortsätter det såhär kommer hela gruppen bli underkänd.
Jag behöver tips på vad jag kan göra för att få dem att förstå att de gör fel.
Ibland måste man bara nicka, le, och mentalt sparka folk i skrevet
Imorgon händer något väldigt spännande. Och då pratar jag inte om att jag ska till stranden och götta mig eller åka till paradiset igen (IKEA). Nej, imorgon går en tidning till tryck, och inte vilken tidning som helst, utan en som jag har hjälpt till att layouta!
Som jag kanske nämnt tidigare så läser jag tre kurser här i Edinburgh. En av dem är Magazine production, och där jobbar vi - inte helt oväntat - med att framställa en gratistidning som ska ut runt om i staden. Vet dock inte vart exakt den kommer gå att hitta, men jag måste ju få tag på ett par kopior. Det känns så sjukt mäktigt och häftigt att få se sina skapelser i tryck, och att så många andra kommer kunna göra det också! Det är inte ens så att skolan har betalat för att trycka tusentals kopior, nej, vi har själva letat upp annonsörer som kan finansiera tidningen, och även layoutat deras annonser. Totalt är vi 7 personer som arbetat med designen av 65 sidor. Personligen har jag gjort 10 av dem.
Det jag lärt mig längs vägen är att det värsta som finns är att vara beroende av andra människor. Och att man inte ska bry sig om vad alla tycker, för det är omöjligt att göra alla nöjda.
Det som har varit det största problemet för den här tidningen är att personerna som skrivit artiklarna inte lämnat in dem till oss i tid. Deras deadline var för flera veckor sedan och jag skämtar inte när jag säger att de senaste artiklarna trillade in samma vecka som tidningen ska till tryck...
Att det var författarna själva som fotade bilderna för artiklarna gjorde inte vårat jobb enklare. De allra flesta av dem var så värdelösa att inte ens den hårdaste behandlingen av Photoshop kunde göra dem bra. Trots det är jag väldigt stolt över det vi har åstadkommit med alla layouter.
Det andra problemet är att de som skriver artiklarna inte har det minsta öga för design. Vilket inte är helt oväntat - det är ju inte deras jobb. Men däremot vill de gärna lägga sig i. De ger oss 1700 ord till 2 små sidor (tidningen är bara 160x240mm) och 4 bilder, och säger att de vill ha med allt. Det finns inte en chans.
Hade jag gått igenom allt som folk varit totalt efterblivna med hade jag aldrig fått klart det här inlägget, så jag sparar på orden nu. Återkommer med bilder när tidningen kommit ut!
Att tänka innan man talar
Min hyresvärd Jane sa att det skulle komma någon decorator och kolla på taket i mitt rum. Inga problem svarade jag. Efter en timme kommer en fetlagd man in och påbörjar en konversation med hyresvärden, medans jag sitter och försöker se upptagen ut med skolarbete.
När han hade gått ropade Jane från nedervåningen. "A strange man in your bedroom huh?". Var precis på väg att svara "yea, but I'm used to it", innan jag insåg att det lät lite väl hooker-aktigt.
"Vad skulle min pojkvän säga?", skojade hon. Antagligen lika mycket som jag.
Newcastle
Hur mycket vet ni om Newcastle i England? Eller, vad har ni för fördomar? Mina fördomar var att alla män är skalliga och väldigt arga, och kvinnorna minst lika whitetrash arga.
Jag var inte långt ifrån.
Alla män var inte skalliga. Och alla skrek inte. Men majoriteten gjorde det. Åh, en sak till. Jag såg Amy Winehouse också. Men jag vågade inte smygfota henne framifrån så ni får helt enkelt lita på mig, och nöja er med den här bilden. Kolla till vänster.
Facepalm
Läraren: How come you chose to study in Scotland?
Jennifer: Well...I love Ireland!
....
....
Läraren: ...ehm...I guess there are some similarities...
Ibland förundras jag över hur korkad jag kan vara.
Seems legit...
Eh va?
Min hyresvärd brukar lämna lappar till mig. Problemet är bara att hon skriver som en kratta, så det går ju inte att förstå nåt.
Känns som ett himla slöseri med papper.
Enjoy
Är precis tillbaka efter en pizza- och quizkväll där vi faktiskt var så dåliga att quizmastern fick skriva de rätta svaren åt oss och sedan ge oss extrapoäng. Imorgon bitti reser jag äntligen iväg till Sheffield för att se mitt älskade McFly. Tillbaka på lördag!
Storleken har visst betydelse
(halsband)
